Början på min träningsresa, del 1

 

smoothie

 

Jaha, då var det premiär för en ny kategori här på bloggen, nämligen träning. Jag kan verkligen inte låta bli att le för det känns så konstigt. Skulle jag skriva ett inlägg om träning på bloggen? Ehhhh, nej, inte om du frågade mig för ett år sedan. Anledningen till att jag börjar skriva om min träningsresa, och inte viktresan, är att det var precis så det började. Med träningen.

När jag väl bestämt mig för att göra den där förändringen i livet så tänkte jag att det var bäst att börja med att förändra en sak så det inte skulle bli för mycket nytt på en gång. Första dagen på min semester sommaren -14 köpte jag mig ett gymkort. Jag hade då PW:at hyfsat regelbundet men fått så ont i knäna. Ont i knäna av lite för många kilon på min kropp. Och de där lite för många kilona hade sakta smugit sig på bl a på grund av min ofta ständiga följeslagare, ångesten. Inte bra. Inte bra alls. Men jag tänkte att om jag tar tag i träningen först, och gör det till en hyfsad vana så blir det enklare att förändra kosten sen.

 

IMG_5649 x

(Den ångestladdade före/efter bilden som säger mig så mycket mer än det jag ser. Publicerad på Instagram med skakiga svettiga fingrar, illamående och med ett pickande harhjärta. En bild som trots min oro över att visa den har blivit min mest uppskattade någonsin. Det skiljer 13 kg mellan bilderna).

 

Jag har aldrig tränat i hela mitt vuxna liv. Tränar är sån´t som andra gör, inte jag. Gå på ett gym där alla är fit och fräscha, och känna sig uttittad och allmänt malplacerad, nej no nope absolut inget för mig. Så tänkte jag. Men nu var det ju så att det var bara att masa mig dit, folk fick väl glo då om dom ville. Jag var ju där för MIN skull. Inte för någon annans. Så där började jag. På crosstrainern, 30 minuter, 3-5 dagar i veckan. Jag gjorde inga förändringar med kosten alls (åt som innan, dvs som en häst) och gick därför inte ner något heller. Nu var det ju inte det som var syftet. Syftet var att våga mig till gymet, finna en träningsform som inte gjorde ont i knäna och på sikt skaffa mig en ny vana dvs. träningen.

Så körde jag fram till slutet av oktober -14. Sakta började värken i knäna försvinna och att ta sig till gymet började kännas lättare. Nu var det dags för nästa steg och den sista oktober -14 skrev jag in mig på Viktväktarna.

Ja, kära ni. Det här känns förstås väldigt ovant och en smula lite för utlämnande för att vara i min smak (läs: snarare urjobbigt att lämna trygghetszonen). Del 2 kommer när jag hämtat igen mig. Den här typen av inlägg tar nämligen otroligt mycket kraft men jag hoppas att det kan vara lite pepp för någon.

Varm kram.

37 thoughts on “Början på min träningsresa, del 1

  1. Grym du är! Är preciiiiis på väg att ta klivet till att ta tag i min situation så denna typen av boost är exakt vad jag behöver. Inlägg från “Vanliga” människor som också haft hinder att kliva över! Blir ibland trött på att läsa om alla supermänniskor – alldeles för långt ifrån vart jag befinner mig. Heja dig och heja mig! 💪🏻💖 och så måste jag ju passa på att säga att du tar de finaste bilder jag någonsin sett. Magiskt!✨ stor kram

  2. Då får jag gratulera främst dig till att su är så modig och vågar dig utanför din comfort zone och postar detta. Men grattis även till oss läsare som får ta del och bli inspirerad. För vi är aldrig ensamma, och det är det som är det fina med att dela med sig. Vi känner gemenskap och pepp. Tack och grattis, både till din nya träningsvana och att du vågade berätta. Du är starkare än du tror och ditt inlägg lyfter inte bara dig utan alla oss som läser och kan glädjas med dig och bli inspirerade. Fin söndag till dig!

  3. Tack snälla Malin för att du har lust och ork att dela med dig av detta. Vi är många som inspirerats av din instabild och som känner igen oss i den vänstra men tyvärr inte den högra bilden..Ska bli kul att följa en “vettig” människas resa som motvikt till tex Charlotte PIRELLIS “kan jag så kan du” och and liknande. Någon som har fått det att fungera i vardagen!
    Kram

  4. Väldigt uppskatta inlägg så fortsätt!!! Jag är där du var från början så snälla fortsätt dela med dig och uppmuntra oss andra att våga! Tack för att du är tillbaka och bloggar, vi har saknat fina du!

  5. Jag har gjort en liknande resa och hittills tappat 18 kg. Dessvärre har jag fortfarande en lång resa kvar, där framförallt ångesten sätter krokben för mig. Men en tyngd lyftes från mina axlar när jag läste dina ord. Jag kände igen mig själv – och fick bevis på att jag inte är ensam. Den tanken har i och för sig alltid funnits där i bakhuvudet, men med ångest som ens sällskap glömmer man dessvärre bort att det finns så många där ute som går igenom samma labyrint som den jag själv försöker slå mig igenom. Tack – du gav mig inspirationen tillbaka. Och ännu bättre så puttade du precis bort ångesten som mitt sällskap. För jag är inte ensam, och det är inte du heller. Starkt inlägg, jag ser framemot fortsättningen! <3

  6. Jeg er glad du postet 🙂 Jeg har akkurat begynt min “reise” og inspirasjon som dette er det beste som finnes.Takk!

  7. Så jäkla bra och grymt gjort!! Älskar din att du lägger ut din Före bild, det visar verkligheten.
    Bra jobbat!
    Men bli inte nitiskt-lev och njut också. Ibland kan det bli för mycket tänk på endast nyttigheter…
    Kram Hanna från MP

  8. Bra jobbat✌🏽💪🏽
    Du är modig och stark att du orkar skriva om det💕 Kämpa på!!!
    Tro på dig själv💁🏼

  9. SÅ inspirerende dette var!!! Takk for at du deler!! Er akkurat i startfasen, og trenger sånn pepp som dette veldig. Stor klem til fine deg 🙂

  10. Grymma du, där satt den. Vilket kliv, över röda linjen. Att visa den sårbara människan är det starkaste man kan göra. O din resa är ju verkligen en seger, det vet vi ju alla som också kämpar på liknande resor (men är långt ifrån -13 kg 😉 ).
    Jag ser fram emot att få höra mera om din träningsresa. Jag hoppas också att den här resan har minskat på din ångest och din också annars känsla av otillräcklighet (typiskt för en sann konstnärssjäl?)
    Jag är jätteglad över att du är tillbaka igen med dina magiska bilder och verkliga känslor.
    Önskar dig en fin början på den nya veckan.
    Varm kram,
    Chrisse

  11. Det här var det mest inspirerande inlägget du någonsin publicerat! Och då är de andra inläggen väldigt kul och inspirerande ska du veta. Heja dig och vad kul det ska bli att få följa den här kategorin också. Längtar redan till del två. Kramar!

  12. Hej! Oj, vad vi delar mycket du och jag. Ständiga följeslagaren(ja, den), harhjärtat, beslutsamheten att kliva in på gymet och visa sig, träningsresan som blev viktresan, att börja våga… Har följt dig länge, första gången jag träffade dig var i en inredningstidning för lääänge sedan. Vad härligt att du tar det steg för steg, stärks steg för steg och delar med dig. Så skönt att märka att set är så många som tänker tankar dom liknar mina egna. Vi kan vara ett stöd för varandra. Härligt! Kramen från mig till dig/ Hanna

  13. hej! aldrig kommenterat här men alltså, modigt av dig att skriva hur din resa började, riktigt bra kämpat! jag hade själv en dipp i livet, du vet, ny pojkvän, mys framför tvn varje kväll och alltid något gott till det, slutade med en massa extra kilon, en dag mådde jag skit. samma med pojkvännen, ingen självkänsla kvar och vågade inte titta i en enda spegel på mig själv hur jag såg ut. 1,5 år av promenader/småjogga till springa 3 ggr i veckan ca 5 km och jag hade rasat 30 kg. min nu man rasade 50 kg, ja…. vi vägde otroligt mycket då. så ja… jag är otroligt impad på vad du åstakommit och jag vet hur det gör för känslan och ens självbild. kram

  14. SÅ himla bra du är !!!!
    Tack för att du delar med dig ! Modigt och så snällt att ge din kropp en omstart !
    Stort like på det !
    Har gjort samma resa, först med VV och sen på egen hand med uteslutande av vissa livsmedel och träning på det.
    Lyckan när kroppen reagerar så positivt och tacksamt.. det är det finaste kvitto man kan få på att man gjort rätt !
    Sen kan man bestämma själv när och vad man ska njuta av. Så länge det är du själv som bestämmer ♥
    Stor kram och fortsatt lycka till med allt !
    MVH Petra

  15. Så starkt och fint att du delar med dig av din resa! Kanske klarar jag också att ta det där stora steget…Tack!

  16. Tack för att du berättar! Jag har precis börjat min viktresa. Jag började med maten och det har funkat fint i tre veckor. Lämnat allt vad godis, kakor och läsk heter.

  17. Vilken resa! Så kul att följa.

    Jag äter LCHF vilket passar mig. Kilona rasar också. Sedan oktober 2015 har jag gått ner -12,3 kg (fram till idag 22/2-16). Med bara kostförändringen.
    Nu måste jag börja med någon slags träning också. Klurar på det, för jag lessnar på allt jag börjar (allt från yoga, dans, gym, zumba, vattengympa, löpning osv… inget jag tycker är kul mer än typ två gånger, resten av terminen går jag typ var tredje gång… och inget har jag gjort mer än en gång i veckan….).

    Så VAD ska jag hitta på? Tänk, tänk… Tar gärna emot tips:)
    Har MASSOR mer kilo att gå ner… så träning känns liksom ett måste för att lyckas!

    Susanne

  18. Hittade just din blogg via instagram. Du hade så snygg frisyr på en bild så jag fastnade och scrollade vidare bland dina bildet och hittade det här inlägget. Som fick det att knipa till i hjärtat. Den där ångesten,ja… och längtan efter en fysisk förändring, oförmågan/ovanan att formulera mål och nå dem… Å, tänk om jag också skulle kunna…

  19. Hejja dig!!! Snygg innan, ännu snyggare nu! Kanske mest för att du vågar tycka om ditt snygga jag. Oavsett så blir ja avis på alla bilder å på hur vacker du är! Glöm aldrig det när du tittar i morronspegeln. Önskar dig en fortsatt fin helg coola å tuffa tösabit!

Comments are closed.