Helt ärligt – Del 2.

 

6

 

Tack. Tack. Tack. Tack. Och ännu mera varma tack, för pepp och fina ord i förra inlägget. Det är inte varje dag jag visar mig in på bara skinnet, men ni gjorde det så enkelt och lätt för mig, så tack igen.

Jag känner att jag kan lika gärna fortsätta nu när jag plötsligt kom in i ett stim. (Jag som bara skulle ha inlägg utan text, ha-ha) Ja, jag skrev då in mig på Viktväktarna och laddade ner appen. Att gå och väga sig bland en massa andra och en speciell tid och dag, och nej, det passar inte mig. Jag vill rodda själv så det blev ett medlemskap bara via appen. Och jag vill bara poängtera att det här är MIN resa, det jag skriver har passat och funkat för MIG. För någon annan ser det kanske helt annorlunda ut.  Jag är ingen expert, varken inom träning eller kost och jag kommer att vara helt öppen och ärlig i den här resan, utan att på något sätt försköna verkligheten eller komma med pekpinnar.

Nå, i appen ska man då fylla i sin önskade målvikt. Och det var lite svårt för även om jag hade bestämt mig så viskade rösten att: –Bli nu inte för besviken, du kommer kanske ändå inte att klara det. Du har ju faktiskt inte satt upp ett enda riktigt mål i ditt liv, tänk på det. Men något var jag ju tvungen att skriva och jag ville inte att det skulle kännas för övermäktigt. Hellre då att ta det i etapper. Så jag tänkte att bara jag kan göra mig av med 6 kg till en början (ja tänk om) det skulle ju kännas helt fantastiskt.

Resan började. Med hunger. Jag har aldrig varit så hungrig i hela mitt liv som jag var de två första månaderna. Allas magsäckar krymper säkert till nålsögestorlek. Det gjorde inte min. Och de flesta jag läst om har basunerat ut att jag kunde då minsann äta ännu mer och kilona bara raaaasade av. Jo tjena…. Nu hör det ju till saken att det man får äta mycket av i Viktväktarna (som har 0 poäng), som nästan all frukt och grönsaker, det ligger ju inte så högt upp på min lista av det jag helst äter mig mätt på. Pasta med gräddiga såser i mängder som la sig som bomull i magen, det var vad jag ville ha. Och pizza. Och fralla med smör och ost. Punkt. Dessutom så står inte heller matlagning på listan över vad jag tycker är roligt så utmaningar det hade jag rätt många framför mig. Men nu var det ju det här jag hade bestämt mig för så det var bara att bita ihop och köra. Jag hade ju lovat mig själv. Och körde gjorde jag. STENHÅRT. Den första veckan tappade jag två kilo (säkert mest vätska) men det var värdefullt. För då såg jag ju snabbt resultat och kände mig mer pepp när det kändes tungt. Jag kommer att gå in mer på vad- och hur jag åt senare. Men mina frukostar bestod av en stor smoothie på lättyoghurt med bär och frukt. Och kaffe, massor av kaffe med skummad mjölk (för känslan av lyx, det kändes viktigt). Mjölken har jag aldrig brytt mig om att räkna, det har funkat bra för mig ändå. Lunchen var för enkelhetens skull mest rester från gårdagens middag. Till mellanmål 1-2 knäckebröd med ett tunt lager smör och skinka, ibland en frukt till. Middagen blev oftast kyckling med potatis/morotsmos. Eller kokt torsk och potatis och ärtor. När det krisade på kvällen poppade jag popcorn, eller åt Lakrisal, eller slängde ihop en liten fruktsallad. Fast i ärlighetens namn kommer jag knappt ihåg vad jag åt i början. Jag var SÅ fokuserad på att klara det, och SÅ trött, och ganska radiostyrd. Det låter kanske dramatiskt och helt avskräckande men så var det för mig, och jag tränade inte en enda gång på dessa två första månader. Jag orkade inte.

Men jul och nyår passerade och den 1:a januari hade jag gått ner 6 kg, det tog två månader. Och för första gången i mitt liv hade jag nått ett mål. Känslan var svindlande och själva vikten kändes plötsligt mindre viktig. Nu var det då dags för nästa mål (för det vågade jag ju nu stärkt av framgången), och det var att ta tag i träningen igen.

Fortsättning följer.

Fin kväll och tack för att du följer med mig på resan.

Kramar.

44 thoughts on “Helt ärligt – Del 2.

  1. Så härligt att du är tillbaka igen <3 & så otroligt fint med allt du delar med dig av…kanske
    är det även dags för mig & min ångest att försöka uppnå det du lyckas förmedla här:)
    Så jävla -ursäkta uttrycket- bra jobbat!
    Kram Åsa

    1. hej åsa.
      tack för fina ord. det gör mig så glad.
      jag hejar på dig. jag är ett levande exempel
      på att det går. men det är en resa. en resa
      som inte alltid är rolig men så otroligt stärkande
      när man kommit en bit på väg.

      varm kram och lycka till.

  2. Följer gärna din resa, älskar naket och ärligt! Men fy vad hemskt att gå omkring och vara hungrig! Var du inte arg? Hihi, det skulle jag varit 😉 Alla som känner mig håller sig undan om jag börjar knorra att jag är hungrig…

    1. tack.
      ja, det finns ju absolut roligare saker att vara än hungrig 😉 men jag var
      alldeles för trött för att vara arg. (tur det… :))) men visst
      kändes det tufft ibland.

  3. Så himla inspirerande att läsa om din resa. Och jag älskar din ärlighet om hunger! Att det inte alltid är så glammigt och enkelt som vissa säger, när de går ner i vikt.
    Väntar med spänning på nästa del 🙂
    Fy fan vad du är bra!

    1. å , tack så mycket!
      ja, jag kan ju inte skriva att det var lätt, för det var
      det verkligen inte till en början. och jag var hungrig!
      kanske mest psykiskt för att det plötsligt skulle vara på
      ett annat sätt än jag var van. och det var minsann inte
      glammigt alla dagar 😉
      motgångarna kommer och det är bara att härda ut. men för varje
      gång blir man starkare.

      kram.

  4. Tack snälla för det ärliga sättet du skriver på.
    Jag jobbar med träning, har alltid tränat, dagligen senaste 18 åren, med längsta uppehållet i tio dagar då första dottern föddes. Varje dag då jag möter mina kunder vill jag få en ärlig bild av deras känslor och tankar, men väldigt få är villiga att berätta så öppet som du skriver. För att möta någons behov måste man liksom veta lite mer om hur och vad som tänks.
    Gym är nästan synonymt med hemma för mig och sällan reflekterar jag över hur jobbigt det kan vara för någon annan att bara ta steget in i gymmet, så jag behöver verkligen bli påmind! Att få läsa om dig hjälper mig att hjälpa andra på ett bättre sätt. STORT tack, och all lycka till dig!

    1. hej emma.
      din kommentar gör mig extra glad.
      för mig handlar det mycket om att vara ärlig mot mig själv och det
      i sin tur stärker både min relation till mig själv och till andra.
      idag tänker jag inte ens på att jag stiger in på gymmet. det känns
      inte alls jobbigt, det är bara något som går av farten. något som jag
      har svårt att vara utan. som att borsta tänderna ungefär 😉
      jag är glad att jag hittat träningen. och överraskad. det hade jag
      a l d r i g kunnat tro.

      ha det gott.

  5. Ååh, vad du är duktig. Jag blir så inspirerad. Väntar ivrigt på flera avsnitt av din resa 😀
    Kram Chrisse

  6. Det skulle kunna vara jag som skrivit för det stämmer exakt in på mig!!! Förutom att jag inte har tagit steget än. Mår dåligt över det och vill men…
    Tack för att du inspirerar!!
    Kram

  7. Tack för din ärlighet, det är den där inre rösten och tankarna som förstör så mycket. Jag kämpar ständigt med den. Tack, och jag älskar dina bilder.

    1. tack själv.
      och visst är den där inre rösten olidlig emellanåt.
      det är lättare sagt än gjort att slå dövörat till…

      kram.

  8. Så inspirerande att läsa om dina upplevelser och så starkt – både att genomföra det och berätta om det! 🙂

  9. Inspirerande att läsa 🙂 vet inte hur många ggr jag skrivit in mig på VV och sen har jag tappat det… Men du inspirerar 🙂

    1. tack så mycket!
      jag har aldrig varit i kontakt med VV förut, och visst var
      det tufft ibland. idag har jag kvar appen, men mest för att
      hålla lite koll 🙂

  10. Mm, sammalika igen. Känner så igen mig, där i början handlar det om så mycket mer än bara vikten. För mig handlade det om att kunna se sig själv i spegeln, inte på fladdret eller volangerna, utan i ögonen. Att tro på sig själv, att hålla det man lovat och bestämt med sig själv. Att tro på sig själv. Härliga tag, och när snöbollen är satt i rullning så går det av bara farten. Med vikt-och träningsresor och blogginlägg😉 Härligt! Kramen, Hanna

  11. Fantastisk bra gjort, all respekt til deg for det du har klart👏🏼👏🏼 Du skriver så bra og ærlig, og du inspirerer i massevis 🤗 Klarer du, skal jammen jeg klare også !
    Nu kör vi 👊🏼 ..som dere sier i Sverige 🙊

  12. Hej. Bra gjort!!!! Vilken app använde du? Finns ju en dom jag tror är gratis från Viktväktarna på AppStore , men långt och krångligt avtal stt godkänna gjorde att jag blev tveksam. Mvh Jessica

  13. Så otroligt bra gjort och tack för du delar med dig! <3
    Jag står där och vacklar på tröskeln till gymmet och tycker det är jättejobbigt. Och det där med att hålla löften och mål till sig själv…. ja jag känner igen mig precis.
    Men nu ska jag. Jag med. 🙂
    Massa kram och fortsatt pepp till din resa!

  14. Spännande, intressant och givande att få ta del av din “resa”. kKn känna igen mig i mycket – bl a att bli en “sån som tränar” när man inte varit det tidigare och det där med hungern. Grymt avundsjuk på alla som upplever att de fått äta mer, när det ska påbörja sin viktnedgång!
    Så tack för att du delar med dig! <3

  15. Tack för att du delar med dig. Fantastisk pepp och inspirerande läsning. Tack för att du vågar och orkar. 💚

  16. Så modigt du delar med dig av alla delar, bra som dåliga! Vilken resa du gjort och vilken härligt pepp dina inlägg gör, åtminstone för mig (och andra också ser jag i kommentarsfältet:)). Det är tufft det där när man inte känner sig nöjd och vet att det bara är man själv som kan göra något åt det. Och när bönor, linser och många andra grönsaker aldrig kommer ersätta en härlig pasta med krämig sås på topplistan!
    Att hitta balansen och sin egen väg, som känns bra – det är poängen, men ack så svårt! Jag kämpar fortfarande, men är på väg. Så tack för allt pepp i dina inlägg<3

    Kram
    Suz

  17. Åh, kan du inte berätta mer! Längtar efter att få höra fortsättningen. Du inspirerar verkligen och jag längtar efter att få veta mer.

Comments are closed.